eilaaparis.blogg.se

 

Börjar sakta men säkert säga hejdå. Inser mer och mer att jag efter två års väntan äntligen kommer dit jag vill. Det spritter i hela kroppen. Om två och en halv dag åker jag till baguetternas land. Och jag kommer inte hem på fem månader. Vad kommer jag sakna mest? Jo:

 

Att hjälpa min syster baka kladdkaka klockan nio på kvällen för hon är extremt sugen på choklad. Mina konstiga och underbara vänner. Fredagsjobbet på pizzerian. Dansa med min tvilling [ ;) ;) ]. Att somna i mammas famn i soffan. Tidiga lördagsmorgnar på Esplanaden. Reta pappa över hans kristianstadska. Falafeln på JallaJalla. Att boxas med broren min. Höra mormor och morfars finfina skånska. Alltalltallt som är så bra men ingenting i jämförelse med ett halvår i Paris.

 

¤ Eila